En jobbig helg i Stockholm!

I fredags så åkte jag ner till Stockholm, Huddinge för att träffa mamma. Jag såg fram emot att åka ner eftersom Tobias varit där dagen innan och mamma var så pigg. Hon var till och med uppe ur sängen och gick till avdelningens matsal och åt en bit mat och drack en kopp kaffe. Till saken hör den att mamma inte alls gillat kaffe det sista halvåret.på grund av sjukdomen. Så att hon drack en kopp kaffe (som hon dessutom tyckte smakade bra) var stort! Mamma var på bättringsvägen!

Dock fick jag besked från pappa i bilen på väg ner att mamma var sämre. Hon hade rejält ont och sov en hel del. En mindre bakslag misstänkte vi själva med tanke på att hon ändå varit igång en hel del dagen innan.

Bilresan ner gick jätte bra! Ända tills jag kom fram till Stockholm. Stod inte trafiken helt stilla så gick det max 5-10 km/h! Jag åkte 26 mil på 7,5 timme!! Trodde jag skulle bli galen! De sista 3 milen tog mig nästan 4 timmar!! Trafikstockningen berodde på vägarbeten, en kran som vällt och rusningstrafik. Ingen bra kombination kan jag lova!

Grönlandsbron! 1,5 mil kvar!

Så lite senare än vanligt kom jag så till Karolinska sjukhuset! Mamma var verkligen inte pigg när jag kom. Hon var i alla fall vaken och hon blev så otroligt glad att se mig! Det var ömsesidigt kan jag lova! Hann dock inte vara där mer än ett par timmar innan det blev röntgen för att kontrollera anledningen till smärtan i magen. Röntgen gjordes och läkarna sa att det troligen inte skulle hände mer förrän dagen efter. Så när klockan var 23.30 så åkte jag och pappa för att få oss lite mat för att sen åka till rummet på Ronald McDonald huset där pappa hade ett rum. Vi hann dock aldrig till rummet innan pappas mobiltelefon ringde. Det var en läkare som ringde och förklarade att mamma skulle opereras. Hon hade någon form av vätska i buken som tryckte på levern. Det blev en akut operation för att avlägsna vätskan. Blev inte mycket sömn denna natt kan jag lova!

3 timmar senare ringde så mobilen igen. Läkaren berättade att 4 liter levrat blod hade tagits bort och de kunde inte se någon aktiv blödning. Då var det bara för mig och far att försöka sova vidare. Blev nog totalt bara 2 timmars sömn den natten. Efter mycket om och men kom så mamma upp på avdelningen igång kring kl. 14 på lördagen. Med tanke på att vi inte fick träffa henne på postop. så var det så härligt att träffa henne igen!

På grund att detta rejäla bakslag som mamma fick så sov hon mest hela tiden jag var där. Mycket också beroende på all smärtlindring hon fick. Var kämpigt att se mamma i det skicket. Men samtidigt så var det alldeles underbart att få träffa henne. Hon såg så mycket friskare ut på ögonen. Man såg ändå att det här kommer gå vägen! Det måste det göra!!

Fick ett mms från pappa nu ikväll med en bild på en mamma som satt i sängen och åt soppa! Ett framsteg! Kämpa på nu!

Älskar dig mamma!