Akuten

Ja, det var inte riktigt såhär jag tänkte avsluta dagen, sittande på akuten i Falun. Nacken gav upp totalt idag. Har känt att det blivit värre sista veckan. Men när jag har tid för behandling imorgon så, ja man försöker stå ut. Men i eftermiddag gick det inte längre. Både armar och ben var helt bortdomnade. Bara tanken att jag skulle utstå en hel natt och förmiddag med denna smärta innan jag fått behandlingen fick mig att bryta ihop. Hade heller aldrig klarat av att ta hand om Albin.

Så Albin fick åka till farmor och farfar. Fick ett sms för snart 2 1/2 timme sedan där det stod att sov så skönt. Blev en liten oplanerad övernattning för lilleman. Själv sitter vi här, och har gjort i 4 timmar. Har fått smärtstillande så jag mår tack och lov bättre. Väntar dock på läkaren ännu. Får väl se när vi är på väg hem igen... längtar efter min säng!

Published with Blogger-droid v1.6.9

Biverkning av att få barn?

En sak som händer när man får barn. Eller i alla fall något som jag drabbats av, är att jag blivit slarvig och glömsk.

Innan jag fick barn så kom jag väl ihåg tider jag hade inplanerat. Jag behövde sällan skriva ner dem utan mindes mycket väl dag och tid. Nycklarna hem hade jag stenkoll på och jag visste precis vart jag lagt saker och ting här hemma.

Idag, snart 9 månader efter att Albin föddes, så känner jag att det lätt bli ett kaos i mitt huvud. Jag har koll på allt som gäller Albin. Men allt annat, oftast gällande mig själv, är som bortblåst. Har jag till exempel bokat in en tid över telefonen kan jag mycket väl ha glömt tiden redan när jag avslutat samtalet! Och hemnycklarna ska vi inte ens prata om! Så fort jag låst upp dörren och gått in så är nycklarna så gott som borta! Just nu är min knippe med nycklar borta. Jag har också slarvat bort extranyckeln samt Emanuels källarnyckel (som han så snällt la ut till mig en dag så jag skulle komma in!) Jag känner inte riktigt igen mig själv. Är detta en dålig biverkning av att man får barn? Blir alla nyblivna mammor allmänt förvirrade och glömmer saker i samma takt som en guldfisk?

Kan inte annat än skratta åt mig själv. Hade inte riktigt räknat med detta. Tror minsann det är en biverkning av att ha blivit mamma! Nästan all ens energi och tankeverksamhet läggs oavkortat till ens barn.
Eller är det att man börjar bli ändre? Om det beror på det sistnämnda så kan jag inte annat är beklaga mina nära och kära. Vore illa om det vore så redan...

Älskar min familj! DET, kommer jag då aldrig glömma! Inte kommer jag tappa bort er heller... förhoppningsvis!

...

"Albin, du skulle inte ha en sån här sliten och tråkig mormor!"

Nej, det var inte tänkt att det skulle bli såhär...

Älskade mamma

Dagen idag har emellanåt varit jobbig här i Kättbo. Min kära mor har verkligen inte haft någon bra dag och har legat mest hela dagen. Är så jobbigt att se henne må så dåligt. Det är verkligen inte den mamma man är uppväxt med. Mamma har alltid varit frisk. Minns bara två gånger under hela min uppväxt att hon varit riktigt sjuk. Vill ha min friska och glada mamma tillbaka!

Imorgon åker jag och Albin hem igen. Har en känsla av att det kommer ta några dagar att smälta dagarna här. Dessa dagar har varit så oerhört känsloladdade. Vi både skrattar och gråter tillsammans. Albin hjälper oss att skratta och se framtiden. Samtidigt så finns sjukdomen där och ständigt påminner oss om den bistra sanningen.

Samtidigt som jag vill hem. Hem och känna vardagen igen. Så vill jag stanna och tillbringa varje minut jag kan med min familj här. I samma stund som jag tänker så, så blir jag lite arg på mig själv. Varför ska jag tänka så när hon ska klara sig igenom detta. För det finns inget annat alternativ. Men man måste samtidigt vara realistisk och veta att risken finns ju att det inte går bra. Den tanken skrämmer livet ur mig!

Älskar dig mamma!

Kättbobesök och springtur i skogen

Jag och Albin är i Kättbo och myser hela helgen. Åkte hit igår kväll. Så igår blev det mycket bilåkande. Närmare bestämt ca. 17 mil. Började dagen med ett besök i Mockfjärd och BVC. Albin följde växtkurvan perfekt även denna gång. Han väger nu 9160 gram och är 72 cm lång. Själv var jag alldeles säker på att han i alla fall skulle väga över 10 kg. Men icke. Inte är jag ledsen för det direkt. Bara att tacka för att jag slipper bära ytterligare 1 kg ett tag till.

Efter BVC besöket åkte vi hem igen för att packa. Albin fick sova i vagnen så han skulle vara utvilad för dagens nästa stopp. Det bar av mot Borlänge och äntligen var det tid för babysim. Måste säga att jag var lite nervös eftersom vi inte varit där på länge. Och sist vi var där så hade han äntligen börjar visa sig vara den glada badpojken igen. Frågan var om han skulle tycka det var lika roligt denna gång. Och visst gjorde han det! Igår kunde vi hänga med på alla övningar och Albin skattade och var glad. Så nu blev det ett och annat dyk. Allt gick kanon!

Dock höll vi på att få vända och åka hem redan på parkeringen. När jag ska till att sätta Albin i vagnen så upptäcker jag att jag har glömt väskan med badkläder hemma i hallen. I den stunden höll jag på att börja gråta. Här har vi missat de sista två gångerna och så glömmer jag allt hemma. Som tur var så kunde vi hyra handdukar och en baddräkt till mig. Redan dagen innan hade jag pratat med Erica om att låna ett par badbyxor till Albin. Så allt löste sig.

Efter en snabb mathandling i Borlänge så åkte vi hem. Var bara att bära ut väskorna i bilen så åkte jag och Albin mot Kättbo. En utvilad och glad Albin piggade verkligen upp mormor. Han var så gó och underbar igår kväll. Det blev även ett bad i baljan här. Populärt och perfekt för att få Albin trött för kvällen.

Bada är så roligt!!

Men nog hade lilleman svårt att somna igår. Han hade fullt upp med att prata och skratta med mormor och morfar. Så tillslut, vid 22.30 så somnade han. Och som han har sovit. Vid 03.30 fick han komma över till min säng och äta en flaska. Sen vaknade jag när klockan var 9.30! Gissa och om jag blev förvånad. Albin han sov då fortfarande tungt bredvid mig. Men 20 min senare var han pigg och vaken!

Idag har vi varit till min farmor och farfar och fikat. Det sedvanliga 11-kaffet. Efter en promenad med en sovande Albin, min bror, mor och Sigge så fick vi besök av Sara, storebrors tjej. Så fikandet fortsatte och det blev en hel del trevligt struntprat.

Albin somnade så härligt nu ikväll. Eftersom han älskade badet igår kväll så gjorde vi om samma sak ikväll. Och som han badade! Man hade kunnat tro att jag badat med kläderna på med tanke på hur blöt jag var. Efter badet så satt Albin och morfar och pratade och skrattade. Albin satt tillslut i hans famn och skrattade med ögonen stängda för att han var så trött. Men när han sen fick flaskan så somnade han så gott.

Efter att lilleman somnat så passade jag på att ta mig ut i skogen lite. Behövde rensa tankarna lite. Då det är lite påfrestande att se mamma sjuk. Så jag tog med mig Sigge och gav mig iväg. Är så skönt att spring här hemma i Kättbo. Stigarna känns igen efter alla promenader, springturer och andra skogsturer man gjort efter alla dessa stigar. Gick riktigt bra att springa. Sigge var inte lika pigg på idén och ville helst vända om redan efter 1 km. Vilket inte är likt han! Men vi kämpade på. Jag fick väl mer eller mindre släpa honom runt honom i 6,5 km. Men det gick det också. Hur min far kan cykla flera km med han på kvällarna är ett mysterium för mig. För springa med han är då inget jag gör om i första taget. Men i och för sig, vi hann knappt innanför dörren hemma så skulle Sigge leka och busa. Så det var nog mer en protest än att han var trött och inte ville springa. Men jag får se släpandet på han som extra träning.

Älskade Sigge

Nej nu blir det god natt för min del!
Sov gott!

En bra dag...

Idag har det gått riktigt bra med Albin. Så skönt! Natten har också gått bra. Förutom vid 02,15 då han vaknade och tyckte det var morgon. Nja, vi andra i familjen var väl inte lika pigga. Men efter en halvtimmas glatt tjoande och djup diskussion med pappa så somnade han så om.

Idag har jag och Albin varit till Dala-Floda och hälsat på Erica och Alvin. Även Emelie och Tindra kom dit för att fika lite. Alltid lika trevligt att träffa er tjejer! Albin somnade som en stock i bilen hem. Fick lägga han direkt jag kom hem så han fick sova 10 min till. Annars skulle det ha blivit kaos innan det var läggdax.

Han är bara för gó!

Nu blir det mys med min älskade son... sen ska jag bädda ner mig i soffan!

Ha det bra kära vänner!

Efter regn kommer solsken...

Till min stora förvåning så slutade det regna och solen tittade fram. Riktigt skönt! Hade blivit tungt om det regnat hela dagen!

Albin mår verkligen inte bra. Det skär i hjärtat! Emanuel jobbar som sagt kväll denna veckan. När Albin är gnällig och ledsen så är det tungt att vara ensam.

Efter en jobbig dag så sover förhoppningsvis Albin för natten nu. Så vi tar nya tag imorgon!
Då blir det ett besök hemma hos Erica och Alvin. Är nog vad Albin behöver. Miljöombyte och en lekstund med kompisen. Själv behöver jag en träff med en kär vän! Hörde Emelie och Tindra också skulle komma dit. Så det kommer bli en välbehövlig fika med två härliga tjejer och tre små busfrön!

Gråtrist dag!

Idag är det verkligen inneväder! Regnet öser ner och det är riktigt grått och trist. Inte ofta man tänder taklamporna inne redan vid klockan tolv. Så idag håller jag och Albin oss verkligen inne! Ska försöka baka lite bröd á la LCHF. Sen ska det försökas städas lite. Om lilleman tillåter mamma att städa det vill säga.

Maten står i ugnen så snart blir det lunch. Sen åker Emanuel och jobbar. Tycker dagarna går så sakta de veckor han jobbar kväll. Och idag, med detta vädret så lär väl verkligen inte tiden gå fortare...

Begravning och barnfri kväll

Ja, igår var det begravning för Gerd. Det var en jätte fin begravning med endast den närmaste familjen. Albin tyckte dock att musiken i kyrkan inte alls lät bra och blev ledsen. Så han och jag blev inte sittande i kyrkbänken länge. Istället höll vi oss längst ner i kyrkan där det inte lät lika högt. Men jag lyckades i alla fall gå fram för att lägga en ros på kistan. Det är jag tacksam för!

Vila i frid Gerd!

Senare på dagen så lämnade vi Albin hos farmor och farfar. Ulla tyckte vi behövde få sova lugnt och skönt en hel natt och få sovmorgon. Det tackar vi verkligen för!
Så vi passade först på att åka och handla på Maxi. Sen blev det grillning och en flaska vin. Kändes så konstigt att inte behöva lägga Albin. Att bara vara hemma utan ens barn som kräver ens totala uppmärksamhet och kärlek. Istället kunde vi bara ta hand om varandra. Man måste verkligen se till att få egentid. Nog älskar man sina barn och kanske oroar sig och funderar när man själv inte har dem hos sig. Men det är bara nyttigt för både en själv och för barnet.

Albin hade skött sig utmärkt hos farmor och farfar. Tvivlar inte en sekund på att han inte skulle ha haft det bra. För nog blir han bortskämd hos dem. Det är väl som det ska vara antar jag. När vi åkte vid tolvtiden för att hämta honom så sov han så gott i vagnen. I varsin soffa låg farmor och farfar. Tror dom var lite trötta då Albin tydligen bestämt sig för att det var morgon redan klockan fem. När Albin vaknade efter att endast sovit 20 minuter i vagnen så tog jag upp honom. Kan nog inte säga att han saknat mig. För han gallskrek! När sen farfar kom och tog honom slutade han direkt och la istället på en rejält leende! "Tack för den" tänkte jag...

Väl hemma igen efter lunch i Nordåker så visade Albin sitt "härliga" humör igen. Tänder är definitivt på gång. För nu river han ibland med fingrarna i munnen i ren panik. Så någon småbarnsförälder där ute som har någon bra huskur som kan lindra? Idéer och tips mottages vänligen! Alvedonen hjälper tack och lov lite. Så vi kör med det emellanåt. Räddningen just nu.

Imorgon kommer kära vänner från Tierp på snabbvisit. Ska blir så trevligt att träffa er!

Ha det bra vänner!

Vad tar man sig till?

Dagens känslor har varit en berg- och dalbana! Vaknade på strålande humör. Visserligen hade vi sovit lite väl länge. Men skönt var det. Blev vaken alldeles för länge igår så sovmorgonen var välbehövlig. Dock hade Albin en riktigt knölig natt så jag var nog upp 5-6 gånger. Man sover inte direkt bra de nätterna som han är såhär.

Fick besök av Eva på förmiddagen. Så det blev en fika i paviljongen. Härligt! Sen var det bara att laga mat innan Emanuel åkte till jobbet. Det var efter detta det kändes som att allt brast. Albin började knöla igen och blev jätte ledsen. Vägrade somna, trots att han var rejält trött och han var som en skrikande ål i min famn. Om jag la ner honom i vagnen eller på golvet fick han ren panik. Ingenting dög! Och när han väl somnade så sov han inte mer än 10 minuter. Sedan vaknar han och bara gallskriker! Frustrationen som man känner då är så enorm. Känns så hemskt att ingenting man gör hjälper. Det är så uppenbart att det är något som han mår dåligt över. Troligen tänderna som är på gång, då alla tecken finns där. Men hur ska man veta att det bara är kommande tänder som gör honom ledsen, eller om det är något mer?

När väl Albin sovit lite, med betoning på lite, så packade jag in honom i bilen. Kylskåpet behövde en nödfyllning. Så det blev en tripp till Icahallen. Förhoppningen var att miljöombytet skulle göra honom på bättre humör. Vilket det också gjorde. Dock var Åke på Ica väldigt "farlig". När man dessutom träffar Åke när man är i Jessicas famn och inte mammas. Det gör verkligen honom inte mindre läskig! Men det gick snabbt över bara man fick komma till mamma igen.
Vi tog också en tur förbi mormor på vägen hem. Albin började komma på att han mådde ju faktiskt inte riktigt bra och hans "härliga" humör visade sig även för mormor.

Eftersom Albin också äter dåligt just nu så är det inte lätt att få i honom mat alla gånger. Kvällens gröt var ingenting man ville ha. Inte heller en flaska välling dög åt lilleman. En hungrig och trött Albin som dessutom uppenbarligen har ont. Det är inte speciellt kul att trösta. Alvedon hjälpte då så pass att en flaska med mat gick ner. Det blev en kvällspromenad med en Albin klädd och klar för sängen. Och en promenad gjorde susen...

Snygg stil man har i vagnen...

Vanligtvis går det utmärkt att bära upp Albin till sängen bara han somnat av riktigt i vagnen. Nej, nej inte denna kväll. I 1 1/2 jag nu haft en Albin som vaknat var 10:e minut och skrikit. Efter mycket om och men ligger han nu i alla fall i sin säng. Ett framsteg åtminstone. Men det blir nog en lång natt... för har sover inte lugnt och skönt.

Var är min konstant glada och underbart härliga son?

Mitt i allt strul med Albin så har man samtidigt så mycket som snurrar i huvudet. Min mor, som många vet, är sjuk i cancer. Man börjar nog nu inse att det faktiskt var ett cancerbesked hon fick för någon månad sedan. Dock blir hon fri från cancer bara hon genomgår en levertransplantation. Så nu är det en jobbig väntan på en operation. Det jobbigaste är just att inte veta när detta kan bli av. Dagar, månader, år? Ingen vet... Känns dock skönt att höra mamma så positiv och stark som hon är. Klart hon ska klara de här!

Så vissa dagar kan jag verkligen känna mig nere på grund av detta. Men jag tar dessa dagar, tillåter mig själv att fundera och vara lite ledsen. Efter det och många gånger efter ett samtal i telefonen med mamma. Så mår man bättre... Det är bara att kämpa på!

Hoppas på en lättare dag imorgon... det blir nog bra!