Egentid och glassmaskin!

Jag borde sova nu egentligen. Speciellt när jag under de senaste nätterna knappt fått någon sömn alls! Men jag känner helt enkelt inte för att lägga mig. Jag sitter här och känner att jag måste få lite egentid.

Dagen idag har emellanåt inte alls varit Albins dag. Han har blivit hysteriskt ledsen och ingenting har hjälpt. Man tappar rätt snabbt tålamodet när dessa dagar kommer. Speciellt när man normalt har en son som är som en ängel! Nätterna ska vi just nu inte ens prata om. Han vaknar var och varannan timme och när det är morgon så känns det inte som att jag ens gått och lagt mig.

Men samtidigt så vet jag att det bara är en fas. Att detta beror på alla tänder som kommer och att det kommer faktiskt snart vara bra igen. Min vanliga glada älskade Albin kommer snart vara sitt vanliga jag igen!

Idag har jag och Albin, efter mycket om och men (!), varit till Folktandvården för att få tandinformation. Det gav väl lite ändå tycker jag. Även om man hade koll på det mesta ändå. Efter det tog vi oss en tur till Borlänge. Inhandlade en glassmaskin!! Så imorgon ska vi göra glass! Men då á la LCHF, så klart! Hämtade även ut de kort som jag beställt på nätet via ONOFF på Albin. Det blev en sådan ruskig besvikelse! Höll på att börja gråta när jag såg vissa bilder. Så det blir att åka tillbaka och fråga vad de håller på med! Även kylskåpet fick sig en påfyllning!

Albin går för fullt nu bara man håller han i händerna. Så nu känns det som att det kommer gå fort! Det dröjer nog inte länge innan han springer runt här ute på gräsmattan. Var tar tiden vägen egentligen?

Lilleman börjar bli stor!

"Dagen efter" och studentskiva.

Måste säga att jag är förvånad över hur bra denna dag har gått. Men tanke på hur jag kände mig igår kväll och inatt så trodde jag inte att jag skulle komma ur sängen i morse!

Rejält stelt och öm i nacken men annars har det gått bra. Har också blivit bättre och bättre under dagen. Så nu är jag människa igen! Värken i nacken är hanterbar igen! Tack och lov!!

Så, gårdagens behandling. Säger bara en sak! Fy fan va ont de gjorde! Jag var rätt smärtpåverkad igår när jag kom dit. Så min läkare passade på att undersöka nacken rejält med tanke på att han inte träffat mig när jag varit så dålig tidigare. Undersökningen resulterade i att jag fick en spruta mellan två kotor. Detta för att komma åt en muskelgrupp som jag uppvisar en tydlig skada på. Nog blev det ett antal fler sprutor än just denna. Men kunde verkligen inte hålla räkningen efter de första tre.

Men nu är det i alla fall gjort och jag mår för tillfället helt okey. Nu är det bara att hoppas att det håller skapligt fram till röntgen. Tackar Jessica för trevligt sällskap idag och all hjälp!

Igår förmiddag var jag och Albin först förbi mitt jobb för sommarfika. Efter det så åkte vi vidare hem till Micaela för att hälsa på. Lilla Figge blev hela 1 månad gammal igår. Och det var en stolt Viggo som visade upp lillebror. Kan verkligen inte förstå att Albin har varit så liten och lätt (!) Var så härligt att gosa lite med lillen och leka med Viggo. Albin han sov mest hela tiden jag var där. Det var tydligen kämpigt att hälsa på alla mammas kollegor.

Förra veckan hade vi två glada studenter att fira. Lillebror och vår kusin tog studenten i fredags. Det var verkligen kanonfint väder och vi hade dukat i ett stort tält hemma i morbrors trädgård. Studentskiva gånger 2! Blev en riktigt bra lösning på dagen. Trevligt hade vi. Riktigt god mat och härlig stämning!

Två glada och nöjda studenter!

Albin var på riktigt kanonhumör hela dagen! Helt underbart! Så stolt och glad att jag fått en sån underbar son. Det blev en spontan övernattning för Albin hos farmor som tyckte att vi behövde roa oss lite. Dessutom så bor farmor och farfar endast ett par hundra meter från morbror där vi var. Så det kändes som ett lätt beslut. Så vi släppte loss och hade riktigt kul.

Mamma, som varit inlagt nästan en vecka fick "permission" i fredags och kunde vara med. Betydde enormt mycket att hon kunde vara med. Albin blev som vanligt glad att se mormor och morfar. Funderar på om jag ska åka till Kättbo i helgen och överraska dem. Emanuel verkar ändå ska jobba lördag eller söndag! Blir nog i så fall uppskattat om jag åker dit!

Albin med mormor & morfar

Behandling

Ligger i sängen och det känns verkligen som att jag blivit överkörd! Fick en behandling idag på grund av att det är så lång tid till min röntgen. Och behandlingen idag var helt klart den värsta jag varit med om! Ska berätta mer sen, förhoppningsvis imorgon, om jag mår okey.

Men nu ska jag försöka sova så gott det går. Imorgon bitti väntas Jessica hit. Är oerhört tacksam över att du kommer efter dagens omgång med sprutor!

Published with Blogger-droid v1.7.1

MRT, studentbal och 9 månader!

Mycket som snurrar i mig nu så känner min inte det minsta trött. Mer förvirrad, förtvivlad och lite ledsen. Så jag tar och rensar lite av alla tankar och funderingar här...

Igår kom så ett brev hem i lådan med en tid för en MRT. Den 15 Juli skall jag infinna mig på Mora Lasarett tidigt på morgonen för att röntga nacke/halsrygg. Ska bli riktigt intressant att få se bilderna sen. Så nu återstår bara frågan hur jag ska klara av att handskas med denna nacke i över 5 veckor utan behandling. Har ringt ner till Vårdcentralen för att få mer smärtstillande utskrivet. De skulle återkomma imorgon med ett besked.

Igår var det min brors studentbal i Tällberg. Jag och Albin packade in oss i bilen för att möta upp mor, far, bror och brors balsällskap Marie i hans lägenhet i Leksand. Det var vansinnigt varm och jag fick vissa flashbacks från min bal för några år sedan. Den dagen var det också vansinnigt varmt och vi höll på att bokstavligt talat på att rinna bort. Men det var då inte någon risk för åska och regn vilket det var igår. Och precis som vi klev ut från lägenheten för att åka mot Tällberg så kom regnet. När vi kom fram så hade det också börjat åska rejält. Självklart så drog detta oväder precis över Leksand och Tällberg. Så där trotsade vi ösregn och rejäl åska i 1 1/2 timme för att se Tobias och Marie anlända. Albin satt så skönt i vagnen under regnskyddet. Vi andra blev totalt genomblöta! Detta trots regnponchos och paraplyer. Men just som de ska anlända så blir det ett kort uppehåll i regnet. Förstå vilken tur de hade!

Jag och Emanuel & Tobias och Marie

Idag har vi inte gjort så mycket. Efter att Emanuel åkt till jobbet så for jag och Albin till Eva och Anders för att fika lite. Albin älskade uppmärksamheten!

Tänk att vår lille prins blir hela 9 månader idag! Kan verkligen inte förstå var dessa månader tagit vägen. De 9 månader som jag bar honom i min mage ville verkligen inte gå så snabbt som de senaste 9 månaderna har gjort. Helt sjukt! Står inte på förrän sommaren gått och han fyller 1 år! Helt sjukt!! Men kan säga att det är verkligen de bästa månaderna jag haft i hela mitt liv.

Mammas lille skrutt!

I kväll fick jag ett samtal från far som verkligen påminner om hela situationen med min älskade mor. Det gör så ont i hjärtat av allt som händer! Önskar så att hon aldrig fått denna skitsjukdom och att Albin haft den mormor som hon själv önskat att hon kunde vara!

Skickar dig alla styrkekramar vi kan! Älskar dig!!

Jobbiga dagar!

De senaste dagarna kan jag knappast säga att det varit en dans på rosor! Nacken har varit katastrof! Har varit tvungen att ta smärtstillande varje dag nu. Känns inte alls bra. Min räddning denna helg skulle vara att Emanuel endast skulle jobba två dagar förra veckan. Visst, det gjorde han också. Så det skulle bli en välbehövlig avlastning. Men då hans självgående hack som han lånat ut inte alls velat vara på vår sida så har större delen gått åt för han att skruva. Tack och lov har det endast varit småfel på den. Fel som uppstått på grund av att varit oanvänd en längre tid. Men nu håller vi tummarna för att allt håller!

Albin håller som sagt på att få en hel rad med tänder i överkäken. Så nog har han det lite jobbigt vår lille prins. Alvedon hjälper bra. Men det blir lätt tråkigt och ledsamt när vi är ensamma hemma. Så igår var vi till pappa och farfar som skruvade. Så där satt vi på åkern och fikade och tittade på alla traktorer. Så timmarna gick och det var inte några större problem att lägga han igår.

Idag fick Albin vara med farmor några timmar när Emanuel skruvade vidare. Själv fick jag lägga mig på soffan och ta igen den sömnen jag missat de senaste nätterna. Det var välbehövligt! Nacken fick sig också en välbehövlig vila. Tack för det!

Jag vet inte hur jag ska handskas med denna nacke nu när jag är obehandlad. Hoppas verkligen att min läkare hör av sig denna vecka så jag kan få lite mer besked! Känns så otroligt jobbigt att känna att man vissa dagar inte klarar av att ta hand om sin egen son. Man mår riktigt dåligt som mamma. Men det ska väl rätta till sig snart. Bara att stå ut så länge.


Imorgon ska jag iväg och fota min älskade bror som ska på bal! Hoppas på fint väder så Albin kan följa med också!

Ta hand om er kära vänner!

En lång vecka!

Ja, det kanske är dax att uppdatera lite kring vad som hänt senaste veckan. Har varken haft lust eller tid att blogga. Det har varit en vecka fylld med smärta, ett oväntat besked, bebiständer och ett kärt besök av min mor och far.

Förra söndagen blev det som ni vet ett besök på akuten. Under helgen så hade min nacken blivit allt sämre. Men med tanke på att jag hade en tid för behandling på måndagen så försökte jag stå ut. Mina armar och ben domnade av allt mer och under söndag eftermiddag hade jag ingen som helst känsel i varken armar eller ben. Dessutom pirrade och stack det rejält i händerna. Jag klarade inte av att hantera smärtan längre. Så det blev ett besök på Akuten i Falun.

Tackar Albins farmor och farfar för att ni tog hand om Albin!

Efter 3 1/2 timmes väntan på akuten fick jag morfintabletter och en antiinflammatorisk tablett. En timme senare var jag som en helt annan människa. Visst, ont hade jag fortfarande men det var en enorm skillnad. Med tanke på att jag skulle få behandling på måndag morgon så blev jag senare hemskickad med en morgondos med tabletter till.

Dock blev måndagens besök hos läkaren inte alls vad jag väntat mig. Jag som verkligen hade längtat (!) efter att få dessa sprutor, ja jag blev minst sagt lite förvånad över läkarens besked. Jag fick inga sprutor! Han hade hela tiden förlitat sig på ett röntgenbeslut i min journal från 2004. Då hade jag ingen synlig skada på min nacke. Dock har min skada blivit allt mer synlig på röntgen under det senaste åren. Men dessa röntgensvar har tyvärr inte min vårdcentral haft tillgång till. Min läkare har inte ens haft någon aning om att dessa röntgenbilder.

Så nu väntar några jobbiga veckor utan behandling. Jag ska troligen iväg på en ny röntgen av nacken och därefter ska vi se vad vi ska göra. Det diskuterades även en eventuell operation. Vilket skrämde mig en aning.

Som det ser ut så kanske jag får fortsätta med sprutorna kanske varannan, var tredje vecka. Men detta enbart för att få smärtlindringen. Men det kan jag lätt stå ut med. Bara jag slipper må såhär dåligt. Fick dock utskrivet bra smärtstillande tabletter under väntan på besked. Så veckan har gått rätt bra ändå.

Annars har väl veckan mest bestått av att få vardagen att fungera och att klara av nacken. Albin har, tack och lov varit riktigt snäll och glad denna veckan. Emanuel har dessutom bara jobbat två kvällar så det har gått bra. Tabletterna har också hjälpt en hel del.

Idag fick vi besök av min älskade mor och far. Även mormor följde med hit. Så hela dagen har jag fått skämt bort dem med riktigt god mat och annat gott. Har varit så härligt att umgås och bara vara. Albin hade varit pigg och glad hela dagen och har verkligen njutit av sin mormor och morfars sällskap.

Albin myser med mormor efter ett bad!

Men nog blir man påmind om att jag verkligen måste se till att Albin får umgås mer med sin mormor. Man vet aldrig vad hennes sjukdom kan ställa till med. Varje minut vi alla kan få tillsammans känns ovärderlig just nu! Det lär helt enkelt blir tätare mellan besöken till Kättbo!

Albin fick idag bada ute för första gången. Vi fyllde upp baljan vi fått av Ulla och ställde den ute i paviljongen. Det var verkligen populärt! Det blev ett välbehövligt svalkande bad för lilleman.
Han verkligen älskar att bada. Vi lär nog skaffa en större pool ute så han får bada riktigt i sommar. Skulle inte vara helt fel med en stor pool så hans mor och far också kan bada. Ha ha!

Älskar att bada!

Idag upptäckte vi att Albin håller på att få ca 6 st. tänder i överkäken! Samtidigt! Dessutom är det på gång i underkäken också. Inte undra på att han var ledsen för ett par veckor sedan. Hoppas bara att dessa tänder kommer snabbt nu och att han inte får allt för ont! Men oj, var stor vår lille son blir! Tiden bara rusar iväg!

Nu blir det en kort promenad med hundarna innan sängen väntar...

Ta hand om er kära vänner!

Akuten

Ja, det var inte riktigt såhär jag tänkte avsluta dagen, sittande på akuten i Falun. Nacken gav upp totalt idag. Har känt att det blivit värre sista veckan. Men när jag har tid för behandling imorgon så, ja man försöker stå ut. Men i eftermiddag gick det inte längre. Både armar och ben var helt bortdomnade. Bara tanken att jag skulle utstå en hel natt och förmiddag med denna smärta innan jag fått behandlingen fick mig att bryta ihop. Hade heller aldrig klarat av att ta hand om Albin.

Så Albin fick åka till farmor och farfar. Fick ett sms för snart 2 1/2 timme sedan där det stod att sov så skönt. Blev en liten oplanerad övernattning för lilleman. Själv sitter vi här, och har gjort i 4 timmar. Har fått smärtstillande så jag mår tack och lov bättre. Väntar dock på läkaren ännu. Får väl se när vi är på väg hem igen... längtar efter min säng!

Published with Blogger-droid v1.6.9

Biverkning av att få barn?

En sak som händer när man får barn. Eller i alla fall något som jag drabbats av, är att jag blivit slarvig och glömsk.

Innan jag fick barn så kom jag väl ihåg tider jag hade inplanerat. Jag behövde sällan skriva ner dem utan mindes mycket väl dag och tid. Nycklarna hem hade jag stenkoll på och jag visste precis vart jag lagt saker och ting här hemma.

Idag, snart 9 månader efter att Albin föddes, så känner jag att det lätt bli ett kaos i mitt huvud. Jag har koll på allt som gäller Albin. Men allt annat, oftast gällande mig själv, är som bortblåst. Har jag till exempel bokat in en tid över telefonen kan jag mycket väl ha glömt tiden redan när jag avslutat samtalet! Och hemnycklarna ska vi inte ens prata om! Så fort jag låst upp dörren och gått in så är nycklarna så gott som borta! Just nu är min knippe med nycklar borta. Jag har också slarvat bort extranyckeln samt Emanuels källarnyckel (som han så snällt la ut till mig en dag så jag skulle komma in!) Jag känner inte riktigt igen mig själv. Är detta en dålig biverkning av att man får barn? Blir alla nyblivna mammor allmänt förvirrade och glömmer saker i samma takt som en guldfisk?

Kan inte annat än skratta åt mig själv. Hade inte riktigt räknat med detta. Tror minsann det är en biverkning av att ha blivit mamma! Nästan all ens energi och tankeverksamhet läggs oavkortat till ens barn.
Eller är det att man börjar bli ändre? Om det beror på det sistnämnda så kan jag inte annat är beklaga mina nära och kära. Vore illa om det vore så redan...

Älskar min familj! DET, kommer jag då aldrig glömma! Inte kommer jag tappa bort er heller... förhoppningsvis!

...

"Albin, du skulle inte ha en sån här sliten och tråkig mormor!"

Nej, det var inte tänkt att det skulle bli såhär...

Älskade mamma

Dagen idag har emellanåt varit jobbig här i Kättbo. Min kära mor har verkligen inte haft någon bra dag och har legat mest hela dagen. Är så jobbigt att se henne må så dåligt. Det är verkligen inte den mamma man är uppväxt med. Mamma har alltid varit frisk. Minns bara två gånger under hela min uppväxt att hon varit riktigt sjuk. Vill ha min friska och glada mamma tillbaka!

Imorgon åker jag och Albin hem igen. Har en känsla av att det kommer ta några dagar att smälta dagarna här. Dessa dagar har varit så oerhört känsloladdade. Vi både skrattar och gråter tillsammans. Albin hjälper oss att skratta och se framtiden. Samtidigt så finns sjukdomen där och ständigt påminner oss om den bistra sanningen.

Samtidigt som jag vill hem. Hem och känna vardagen igen. Så vill jag stanna och tillbringa varje minut jag kan med min familj här. I samma stund som jag tänker så, så blir jag lite arg på mig själv. Varför ska jag tänka så när hon ska klara sig igenom detta. För det finns inget annat alternativ. Men man måste samtidigt vara realistisk och veta att risken finns ju att det inte går bra. Den tanken skrämmer livet ur mig!

Älskar dig mamma!