Ett efterlängtat brev!

Igår gick vi en härlig promenad runt sjön. Underbart väder! Ett säkert vår och sommartecken är att Emanuel börjar gnälla att det är varmt. Så ja, man kan nog säga med säkerhet att våren/sommaren är här. Albin njuter då av att kunna sova i vagnen utan alla dessa kläder på sig!

Efter att vi tagit vår promenad så åkte Emanuel till Nordåker. Jag blev hemma med en Albin som var som förbytt. Han bara skrek och var jätte ledsen. Efter ett tag att han var rejält övertrött och verkligen behövde sova. Men icke! Vägrade att blunda. När Emanuel kom hem vid kl. 18 så hade inte Albin sovit en enda minut sedan vi kom tillbaka från vår promenad på förmiddagen. Albin sover normalt en stund på förmiddagen och en på eftermiddagen. Men igår så hoppade han över eftermiddagsluren. Det blev totalt kaos här hemma igår kväll. Han vägrade somna. Efter mycket om och men så somnade han med mig i vår säng någon gång efter klockan 22.

Tack och lov tog vår käre son igen allt idag. Han har varit på strålande humör från det att vi gick upp imorse. Han har skrattat mest hela dagen. Sen har han börjat med att säga "Khaa" till allt och alla. Underbart! Det händer nya saker med Albin varje dag som går nu. Han som varit för lat att sitta, sitter mer än gärna nu. Fortfarande vingligt, men det fixar han nog snart fin fint. Sen har han återupptäckt sin förmåga att rulla fram. Varför lära sig krypa när man kan rulla?

En gladfis som rullat in under bordet

Emanuel jobbade någon timme idag. När han kom hem så åkte vi till Borlänge och ByggMax. Inhandlade ett och annat till vårt bygge ute. Ska nämligen bygga ett trädäck som vi kan ställa vår paviljong på. Kommer blir kanonbra när det väl blir klart. I bilen på väg till Borlänge så tokade Albin sig rejält. Han fick tag remmen man spänner hans bälte med. Han tuggade på det och gjorde en och annan rolig min. Varje gång jag skrattade åt honom så började han tokskratta. Emanuel gjorde ett tappert försök att filma. Tyvärr förstör solen en del och det blev från en lite dum vinkel.

För drygt en månad sedan gjorde jag en beställning av tre små ting som kommer betyda en hel del framöver. Kan inte ännu berätta vad det är jag beställt så jag inte vet om en viss familjemedlem läser detta då det ska bli en present. Jag fick besked redan i början av April att beställningen var skickad med posten och allt skulle dimpa ner i vår postlåda ett par dagar senare. Men det kom aldrig någonting med posten. Efter en hel del mail och telefonsamtal så kände jag att det var kört att få det jag beställt. Har varit rätt ledsen de senaste dagarna just på grund av detta. Så idag, när Emanuel skulle gå på baksidan av vårt hus så ser han ett något nere i slänten mot sjön. Så fort jag såg att de var ett vadderat kuvert med mitt namn och adress på så förstod jag att det var det jag väntat på så länge! Vi som aldrig är på baksidan av huset! Det var nog ödet att vi skulle ta en spontanresa till Borlänge och att det skulle få Emanuel att gå på baksidan för att mäta. Posten måste ha tappat brevet när de skulle lägga det i lådan. Och som det har blåst för ett par veckor sedan så är det inte konstigt att det hamnat där. Det som är otroligt är att vi hittade det.

Ha det bra vänner!