Skitsjukdommen cancer! Varför existerar den?

Det besked jag fick nu ikväll kändes lite som en smäll på käften! Man kan inte annat än att avsky denna sjukdom som cancer är! Och när den drabbar en i familjen så känns det verkligen surt! När det sen mellan varven känns hopplöst ja, då känns det för jävligt!

Man trodde verkligen inte att det skulle drabba en så nära. Nog för att morfar var drabbad. Men då var jag fortfarande liten och minns inte så mycket av själva sjukdomstiden. Men nu är vi drabbade nära inpå. Det känns att det följer med mig vad jag än gör. När jag lägger mig på kvällen är det detta det sista jag tänker på. Jag drömmer en hel del om det. Det är speciellt en dröm som ständigt följer med mig. Efter dagens besked så känns den drömmen ännu mer hemsk! Tänk om det är en sanndröm? Har ju ändå haft sådana drömmar förr. Dagen innan jag var med i bilolyckan, december 2002, så drömde jag just att jag satt i en bil som voltade rejält. Minns att jag vaknade genomsvettig flera gånger den natten för att allt var så otäckt! Höll flera gånger på att ramla ur sängen för att jag snurrade runt i sängen. Minns också hur jag tvekade att sätta mig i bilen den där kvällen. Men hur mina vänner försäkrade mig om att det var lugnt. De berättade för mig hur kul vi skulle ha det. Och nog blev drömmen sann alltid. Det är bara en av alla sanndrömmar jag haft. Får lite lätt panik av att denna dröm kan vara just en sådan. Det får bara inte vara det! Jag tänker inte tillåta att det skulle blir så! Inte för att jag kan göra annat än att finnas och stöttas. Och visa att allt kommer blir bra oavsett vad som händer! Jag måste visa mig vara stark! Jag måste visa att jag kan klara av detta vad som än händer!

Trots det som händer så gör jag allt för att hålla humöret uppe! Det är ett måste. Man kan inte gräva ner sig. För än finns hoppet. Och hoppet sägs ju ändå vara det sista som överger människan!